Belima's kennel

Efter Avesta så var det dags för Alfta utställningen där både Chicko och Mimmi ställdes. Chicko fick excellent och slutade på en 3:e plats i konkurrensen dock utan CK men som domaren sa: han har sommarkostymen på sig, så jag är nöjd med exc. och placering i konkurrensen =) Mimmi fick very good igen och kritiken var ingen höjdare heller men sen har hon en del nackdelar så det är fullt förståeligt.

Utställningen efter var då Svensk Vinnare -11 nere i Norrköping, kul att vara tillbaka där igen då området är stort och fint och det var några år sedan sist. Vi kom dit på lördagen redan och satte upp tälten dessvärre var inte vädret på vår sida, det regnade en bra stund och dagen innan samt tidigare på dagen så hade det tydligen vräkt ner vilket syntes på de leriga gräsmattorna och vattenansamlingen. Tältet kom hur som helst på plats och tummar hölls för att det skulle bli bättre väder och mot kvällen började solen titta fram och det blev riktigt skönt ute dessvärre inte tillräckligt för att det skulle torka upp helt inne på området. Både Tindra och Chicko ställdes och på söndagsmorgonen fick vi reda på att det blev ett 2:a domarbyte för juniortikarna så det var inte så roligt då jag visste att Tindra nu var helt utan chans att få hyfsat resultat. Mycket riktigt, hon fick very good och även konstaterat saxbett vilket jag visste dock är det precis på gränsen till underbett så jag hoppas fortfarande att underkäken kan växa lite till på henne =P Ungefär en timme senare var det då dags för Chicko att ställas och han skötte sig utmärkt i ringen och fick excellent och slutade på en 2:a plats i konkurrensen.

Nästa utställning är i Gimo för Chickos del så får vi se hur det går, är glad över excellent i alla fall =)

Tindras utställningskarriär ligger på is för tillfället och likaså Mimmis. Jag kommer satsa på lite andra grenar med Tindra men vilka får vara hemligt ett tag till tills vi har kommit igång vilket förmodligen dröjer något år till kanske. Nästa vår planerar vi även en kull och själv planerar jag ett inköp av en liten valp till sommaren/hösten om allt går som jag vill och förhoppningsvis blir det min nya utställningsstjärna =)

Nåväl bättre sent än aldrig brukar man ju säga. Västerås utställningen har som ni säkert vet redan varit för ett tag sedan och där ställdes båda våra fröknar. Jag hade inga stora förväntningar på Tindra då hon är rätt så outvecklad fortfarande sedan var hon inte helt bekväm med att trava på underlaget då det var rätt så halt för hennes små tassar. Trots det så är jag mycket nöjd med hennes uppförande, hon lyssnade väldigt bra (nåja, stundtals i alla fall) och stod snällt. Hon var inte riktigt domarens typ men fick ändå en helt okej kritik och omdömet Very good.

Mimmi har ju sitt dåliga självförtroende att tampas med men det går i vågor, ena dagen kan hon vara jättetuff för att i nästa inte alls vilja vara med på noterna. Även hon ställdes i Västerås men hon är fortfarande väldigt valpig i sin kropp och rörelser så hennes kritik var okej men det är för träningens sak som hon ställs. Mimmi fick omdömet Good.

Sedan har vi hunnit varit på ännu en till utställning, denna gången en rasspecial strax utanför Vallentuna. Där ställdes Chicko och Mimmi och domaren för dagen var Hans Rosenberg. Chicko hade jag inte så stora förhoppningar om då det har gått sådär tidigare och han saknar längden på pälsen som hanarna ska ha och så har han inte breddat sig riktigt än men det kommer. Han skötte sig i alla fall exemplariskt i ringen och morrade bara lite åt den hunden som stod bredvid honom utanför ringen och gjorde världens utfall mot Chicko hela tiden *duktiga killen!* Han lät sig kännas igenom utan protester och fick omdömet Excellent så då fick vi tävla vidare i konkurrensklassen där han blev 2:a utan Ck men jag är helnöjd med kritiken.

Sedan var det då dags för Mimmi och den här gången fick jag "äran" att visa henne för att se hur hon skulle bete sig i ringen då Tindra inte ställdes. Mimmi skötte sig jättefint i ringen och var inte fullt lika rädd uppe på bordet när domaren skulle känna igenom henne som hon har varit tidigare. Inget dragande i kopplet i ringen heller utan hon följde mig så fint med svansen uppe hela tiden! (den har alltid varit hängande tidigare även i rörelse). Kritiken var helt okej och omdömet blev Very good den här gången =)

Nästa utställning blir i Avesta (trots allt, egentligen hade vi tänkt skippa den men planerna ändrades) =) Den här gången hoppas jag att rapporten efter den utställningen kommer lite tidigare än vad Västeråsrapporten gjorde men den här gången lovar jag inget, den som lever får se.... ;-)

Vi var som sagt ner till Malmö på utställning i slutet av mars med alla hundarna. Vi skulle få åka ner tillsammans med Mimmis uppfödare (Malou) och en nära vän (Sussie), och tillika tibbeuppfödare, till henne i deras husbil. Vi åkte på fredagen den 18:e mars vid 12-tiden och styrde kosan mot Uppsala och sedan vidare mot första delmålet där vi skulle hämta upp den andra uppfödaren och hennes hund.

3 personer och 6 hundar styrde sedan vidare mot Stockholm och snön hade börjat flyga runt i luften vid det laget, ju längre vi kom desto mer började det snöa. Vi stannade till i Södertälje för att handla lite mat och rasta hundar samt sträcka på benen och när det var gjort så fortsatte vi resan men vi kom bara till Nyköping för då snöade det för mycket så första övernattningen blev där på en parkering. I samma veva började vi märka att batteriet krånglade, värmen ville inte komma igång riktigt, jäkla skit tänkte vi då hur ska nu detta gå!?

Natten kom och gick och man hade väl inte sovit så mkt då några ungdomar tyckte att det var jättekul att sladda runt i snön där på parkeringen, sedan blev det rätt så kallt längre fram under natten och tidigt på morgonen kom plogbilen och började ploga bort snön. Vi vaknade rätt så tidigt och kom sedan iväg i hyfsad tid på lördagmorgonen men oron för batteriet fanns där hela tiden då det visade på tomt när vi kontrollerade det. Resan fortsatte i vilket fall som helst med undantag för 2 stopp, ett där vi tankade och ett när vi stannade för att fylla på vattentanken bl.a. och motorn fick vara igång under den korta tiden då vi inte ville riskera att inte få igång husbilen sen igen. Malou ringde hem till sin karl för att få lite rådgivning och under samtalets gång så stannade helt plötsligt motorn, jäklar! Tack och lov hade vi turen på vår sida och motorn startade igen *phu* och vi fick rådet att dra järnet ner till Malmö i ett sträck.

Sagt och gjort, vi åkte i ett ända ner till Malmö från Nyköping (i princip) men fram kom vi och väl på plats (efter mycket om och men då det var väldigt dåligt skyltat till uppställningsplatsen!) fick Malou och Sussie till slut tag på deras bekanta som också fanns på plats någonstans där i Malmö och som hade en husbil av samma märke. De hade fixat en plats åt oss på ett åkeriföretag där även de stod uppställda för natten och där fanns det elplintar (YES!). Efter lite krångel med sladdar som satt fel så kom äntligen värmen igång i sovdelen och lamporna fungerade igen, vilken lycka! =) En lång dag tog slut och det blev dags att sova, jag tillbringade natten i soffan då mitt lår hade börjar krångla och gjorde riktigt ont så fort jag spände muskeln så jag ville inte riskera något genom att klättre upp till överslafen.

Söndagmorgon kom och utställningen närmade sig! Dagen började med fint väder, skönt så inte hundarna behövde bli blöta. Frukost intogs och sedan var det dags att börja göra i ordning sig och byta om till utställningskläderna och sedan begav vi oss iväg till utställningsplatsen. Mycket folk och hundar och bilar och väldigt dåligt med handikapp platser för husbilar men vi fick tag på en plats hyfsat nära ingången.

Mamma och jag fick tag på en bra plats vid sidan om ringen och vi ställde upp stolarna sedan gick jag för att rasta hundarna ute på rastplatsen som de hade gjort i ordning mellan tälten. Sedan blev det en lång väntan då domaren dömde ganska långsamt men till slut var det dags för tibbarna, det var några hanvalpar innan tikvalps klassen skulle börja så jag tog ut Tindra och bytte koppel så att vi skulle vara förberedda. Jag hade borstat igenom henne och Mimmi en liten stund innan så det var gjort och nummerlapparna satt på plats med den nya fina utställningsnålen som jag hade köpt där på plats =)

Så var det äntligen dags för tikvalparna, 6 st. skulle in i ringen och Tindra stod som nummer 5 om jag inte minns fel med Malous Inger bakom sig och en söt B&T tik framför sig. Domaren tittade på alla lite snabbt och sedan fick vi ta ett varv runt ringen tillsammans. Tindra skötte sig utmärkt och även Mimmi var duktig till och från trots hennes osäkerhet. Så var det dags för den individuella bedömningen och domaren betade av en efter en, sen kom turen till Mimmi. Hon visade sin osäkerhet rätt så tydligt men svansen hängde inte riktigt lika mycket som den har gjort tidigare så det finns nog hopp fortfarande. Efter Mimmi var det B&T tikens tur och sedan var det Tindras tur att ställa sig på bordet, hon är inte så jätteförtjust i att stå på bordet men med lite mer träning så löser det nog sig så småningom men hon stod hyfsat bra iaf. Sedan fick vi gå fram och tillbaka på en rak linje och därefter runt ett varv och det skötte hon utmärkt och sedan fick hon ställas upp framför domaren och hon stod så stilla och snällt så hon fick mycket godis när vi var klara.

När alla var klara med den individuella bedömningen så fick vi ta ett varv till, alla tillsammans och sedan valde domaren ut vilka som skulle bli placerade. Jag var övertygad om att Tindra skulle bli oplacerad, domaren tackade av Mimmi och fortsatte sedan till B&T tiken framför oss som kom på en hedrande 4:e plats och döm om min förvåning när domaren fortsätter till oss och placerar Tindra på 3:e plats (JIPPI!!!) min duktiga, fina tjej!

Både Tindra och Mimmi fick fina kritiker så vi var nöjda men nu skulle hanklasserna börja och Chicko skulle in i unghundsklassen, ensam. Juniorklassen började och den var snabbt avklarad och sedan ropade de in oss i ringen och Chicko travade på fint med friskt tempo men jag hade inte stora förhoppningar om att han skulle få rött kort då han inte var i bästa päls. Han skötte sig utmärkt i ringen men var inte lika pigg på att stå fint som han brukar vara utomhus men annars gick allt klockrent. Han fick fin kritik och blått kort (very good), skönt att ha det avklarat i alla fall =)

Efteråt gick jag och Chicko runt lite och tittade bland alla montrar och vid en träffade Chicko en leonberger hane, junior eller möjligtvis unghund skulle jag tro med tanke på utseendet och vilken lycka!!! Jag trodde ett tag att lillgrabben skulle krypa ur skinnet, så lycklig blev han (en av hans bästa polare är en LB fröken ;-)). Varje gång Chicko träffar en LB så blir han alldeles tossig, riktigt roligt att se *skratt*. I alla fall så hittade jag inte det som jag var ute efter men det var en lyckad dag trots allt.

Efter utställningen stannade vi till vid Coop Forum som låg precis bredvid för att handla lite samt gå på toaletten. Medans mamma och Sussie var inne på Coop så kilade jag in till Kicks och kollade in deras örhängen, det blev lite shopping för mig också =P 4 par örhängen blev det =)

Klockan var närmare 4 innan vi kom iväg från Malmö och det hade varit en lång dag men vi skulle köra så långt vi kunde innan vi stannade då batteriet inte ville fungera fortfarande. Vi kom till Klevshult, några mil söder om Jönköping, då hade det hunnit bli mörkt ute och Malou var trött (helt förståeligt) men vi hade turen att hitta ett jättebra rastställe som hade öppet till 12 på kvällen. Där stannade vi för natten och åt en riktig, tillagad kvällsmat för första gången sedan resan påbörjades. Tack vare deras hjälpsamma anställda så fick vi även en plats med elplint utanför hotellet så vi fick värme i husbilen under natten.

Måndag morgon: Vi vaknade ganska tidigt den här dagen också till ett gråmulet väder, raststället hade inte riktigt öppnat än men under tiden gick vi ut med hundarna. När vi kom tillbaka så hade dom öppnat och frukosten intog vi även där och sedan betalade vi för elen som vi hade använt.

Jag måste dock säga att dom var väldigt dyra på dels elen (300:- för en natt) men även för frukosten men servicen kunde man inte klaga på i alla fall.

Vi styrde kosan hemåt och körde nästan i ett sträck med undantag för ett kort stopp då Tindra pep och verkade som att hon ville ut och rasta men annars så körde vi hela väget hemåt och det tog drygt 6 timmar men hem kom vi till slut! Borta bra men hemma bäst.

Sovrutinerna har ändrats rejält sedan vi kom hem, på vardagarna vaknar jag alltid ungefär 10 minuter innan väckarklockan ringer (ringer kl. 7 på morgonen) och samma visa när jag är ledig, då vaknar jag senast klockan 8 (7 om det fortfarande hade varit vintertid), mindre roligt när man har chansen att få sova någon timme extra i alla fall =P Tänk så en resa kan ställa till det ;-) Men trots alla strapatser så var det en lyckad resa och vi hade roligt så vi tackar Malou och Sussie för att vi blev erbjudna att åka med! =)

Nästa utställning blir i Västerås den 16 april, då ska bara Mimmi och Tindra ställas. Jag återkommer med en rapport efter utställningen.

I helgen som var, var vi på en tibbespecial i Eskilstuna. Domare var Moa Persson som är ganska känd för sin attityd och tack vare den så var det här förmodligen den första och sista gången vi ställde för henne. Jag föredrar att ställa för trevliga och tillmötesgående domare. Våra troll blev oplacerade men fick ändå fina kritiker, mycket av den sämre kritiken på valparna är sådant som kommer utvecklas ju äldre de blir så det som var dåligt nu kan mycket väl vara jättebra om några år =)

Chickos utställningsplaner är tillfälligt lagda på is då han, precis som jag misstänkte, har dåligt med päls på underlinjen så i väntan på den så får han skippa utställningarna ett tag tills den behagar att komma tillbaka ;-) Dessutom saknar han även 2 incisiver, att han saknade tänder visste jag men inte att det var två då en annan domare bara kommenterade att han saknade en incisiv förra året. Utöver dessa två domare så har inga andra kommenterat hans bett så därför har jag aldrig reflekterat över hur många tänder de egentligen ska ha i underkäken (blunder av mig) men sån't är livet. Vi får se hur det går för Chicko i framtiden, annars får vi skippa utställningar helt och hållet med honom.

Lite utställningsplaner är tillagda på Mimmi och Tindra, en 3-dagars utställning senare i sommar och då är båda fröknarna dryga året gamla så det ska bli intressant och se hur det går =D

Idag var vi även till veterinären med min lilla tös (Tindra) då hon hade en envis liten mjölkis kvar som inte ville släppa taget så det var lika bra att dra den så fort som möjligt. Den satt håååårt så den hade aldrig lossnat av sig själv, vi fick i alla fall en trevlig veterinär som var väldigt pratsam. Allt gick bara finemang när den väl började släppa och sen gick det fort att dra ut den och Tindra fick en uppvakningsspruta. När hon hade börjat vakna till lite fick hon bli omstoppad i en handduk och vi begav oss till bussen för att åka hem igen. Tindra har sedan vi kom hem sovit till och från och även varit lite grinig, antagligen p.g.a. att bedövningen hade släppt och det gjorde lite ont efteråt (lillan då). Men slutet gott och allting gott och nu vid fem tiden i kväll fick hon äntligen äta lite mat igen (matvrak), då ansåg jag att hon var tillräckligt pigg och att det inte var någon större risk för att blödningen skulle gå upp igen =)

Ja det var väl lite av vad som har hänt här hos oss på senaste tiden, på återseende!

Lyckan var total när jag äntligen skulle få köpa min stora hund som jag hade drömt om så länge, pengar sparades och en kennel kontaktades. Tll slut föddes valparna och det blev klart att en av dom skulle bli min, det blev helt plötsligt underbart att leva och man gick fram på rosa moln.

I mitten av februari 2006 flyttade en liten björnunge in som fick namnet Atlas, han var så liten men ändå så stor för att bara vara 8 veckor. Han var min bebis och mitt allt, ett riktigt litet busfrö men ändå en ängel på samma gång. Atlas tuggade aldrig på några möbler eller skor som liten däremot blev staketet runt tomten utsatt för hans kliande tänder när han blev lite större.

Atlas växte och förvandlades till den fula ankungen för att sedan vid ungefär 6 månaders ålder sakta förvandlas till en vacker svan. Han växte sig större och större för att slutligen hamna på ståtliga 78 cm. Vart man än gick väckte Atlas uppmärksamhet, alla tyckte att han var den snyggaste hund de hade sett och många ville fota honom. Samtidigt som många var fascinerad av honom på grund av storleken och hans utseende så väckte han ändå respekt och man kände sig trygg på kvällarna. I mina ögon var han den snyggaste hunden på jorden och det tycker jag än idag.

Atlas var speciell, han var betydligt mer social än vad en leonberger brukar vara, han älskade allt och alla och gick jättebra ihop med både små hundar och katter. Han gjorde aldrig en fluga förnär och var så väl medveten om sin storlek, han var verkligen en gentle giant. Alla, från små barn till gamla tanter blev förälskad i honom när han med viftande svans hälsade på dom.

Atlas och jag upplevde världen tillsammans och jag lärde mig så mycket av honom och planerna var stora, det var så mycket vi skulle testa på tillsammans men allt krossades i början av 2010 när han blev diagnostiserad DCM. Mitt allt var obotligt sjuk och skulle aldrig få bli gammal och grå, vi testade att medicinera men veterinären kunde inte lova något. Medicinerna hjälpte inte och jag tog beslutet att låta honom somna in innan det blev för varmt ute då det hade blivit för jobbigt för honom. Den 12 mars 2010 tog han sitt sista andetag och en del av mig dog den dagen. Plötsligt försvann de rosa molnen som jag hade levt på de senaste 4 åren och jag lämnades kvar ensam i en trist och grå värld med brustet hjärta.

Jag hade aldrig kunnat tänka mig att en sådan underbar ras och individ skulle kunna lämna så stort intryck efter sig och jag hade inte kunnat sörjt hans bortgång mer om han så hade varit min egen bror. Sedan Atlas bortgång har jag aldrig känt den där glädjen i att leva längre, allt jag gör gör jag bara halvhjärtat. Igår var det exakt 9 månader sedan han somnade in och till och med nu i skrivandets stund så rinner tårarna. Nätterna brukar dock vara värst, börjar jag tänka på honom när jag har lagt mig så kan jag inte somna då alla minnena kommer rusande tillbaka.

Givetvis älskar jag mina nuvarande hundar men långt ifrån lika mycket som jag älskade Atlas. Trots detta kommer leonberger för alltid att vara min drömras. Det är den ultimata rasen i mina ögon, idealet som jag jämför alla andra med och som är den vackraste av dom alla.

Idag är det inte luciadagen, idag är det Atlas födelsedag. Grattis på födelsedagen min ängel   

Länge sen sist nu och mycket har hänt sedan dess men tiden har inte funnits till bloggen.

Som ni säkert har sett så har vi nu två små valpar i kenneln också, eller ja små och små de växer som ogräs och är nu 5 månader gamla =) Mer om dom kan ni läsa på respektive sida. I övrigt så flyter vardagen på även om sorgen efter Bella och Atlas fortfarande finns kvar så gläds vi åt de troll som vi har. Chicko är nu snart 1½ år och testar gränserna för fullt till och från, han gillar fortfarande inte främmande hundar men ibland går det bra bara han får hälsa först. Tindra blev skrämd av en främmande hund när hon var yngre och det har satt sina spår tyvärr men vi jobbar på det. Lilla Mimmi är en reserverad fröken men har ändå gjort stora framsteg så med mer träning så blir det nog bra det också.

Nu till något helt annat. Idag fick jag höra något som nästan fick mig att tappa hakan.

En uppfödare här på orten brukar hålla i ringträningar lite då och då men efter det jag fick höra idag så är det ingen person jag kan rekommendera. Håller man i en sådan kurs så SKA man vara objektiv och INTE blanda in personliga åsikter. Diskussionen igår handlade om kastrerade hanhundar på utställning och enligt reglementet är det fullt tillåtet om man har rätt intyg på att kulorna var på plats efter 6 månaders ålder. Denna kursledaren antydde nästan att det inte var tillåtet i princip att ställa kastrerade hanar, att de inte hörde hemma på en utställning helt enkelt då de ändå inte kunde användas i avel.

Denna personen verkar ha missuppfattat totalt vad en utställning är, det är i första hand en avelsutvärdering och inget annat och då spelar det ingen roll om det är en kastrerad hanhund man ställer eller en krypt. En bedömning får man ändå vilket hjälper uppfödaren i sitt kommande avelsarbete. Sådana kommentarer gör mig förbannad rent ut sagt framför allt när deltagare kan bli besvikna då de kanske har en kastrerad hane som de vill få en bedömning på men får de då höra dylika saker så tror de kanske att det inte är tillåtet. Kursledaren blev dock snabbt tillrättavvisad *tummen upp* och förhoppningsvis provar denna kursdeltagare på någon utställning med sin kastrerade vovve.

Tyvärr fick Bella somna in i början av augusti då hon fick för ont i sitt bakben och hon levde helt enkelt inte ett värdigt hundliv så i samråd med veterinären så fick hon sluta sina dagar.

Vi har även hunnit vara med på ytterligare en utställning, i Eskilstuna, där Chicko åkte ut med en 2:a i kvalité men kritiken var helt okej trots det han var helt enkelt inte den typen av tibbe som domaren föredrog.